När jag kom till Chile var jag som en liten virrpanna som inte hade en aning om vad som var nästa steg i livet. Jag kunde liksom inte se mig själv om 10 år. Vad kommer jag jobba med? Var kommer jag bo? En ovisshet som hade gått och gjort mig galen i ungefär ett års tid. Det enda jag visste var att jag behövde komma bort ett tag för att få perspektiv på livet där hemma och förhoppningsvis hitta stigen igen. Det fanns faktiskt bara EN sak som jag verkligen kände helt hundraprocentigt ärligt i mitt inre att jag ville, och det var att åka på den här resan!

Så. Nu när jag har kommit lite mer än halvvägs,,, har jag nått någon slags klarhet? Har jag fått svaren på livets gåtor? Både Ja och Nej förstås. Hitintills har jag lärt mig massor av saker men framförallt KÄNT massor av saker. Mest av allt har jag känt hur mycket jag tycker om mitt liv, min vardag och allt och alla jag har där hemma. Sen har jag väl kommit till en del insikter vad gäller min framtid också.
Till exempel har jag insett att jag är en hästtjej hjärtat igenom. Jag kanske inte alltid kommer rida, träna och tävla så pass mycket jag har gjort de senaste åren men hästar kommer definitivt finnas i mitt liv på något sätt. Sen har jag insett att jag kanske inte alls vill bli journalist. Jag tycker fortfarande branchen är jättekul och spännande men det finns så många andra yrken inom den som skulle passa mig så mycket bättre! Sen har jag ju dessutom fått upp en ny/gammal dröm som skulle innebära ett rejält karriärsbyte,, vi får se hur det blir med det.
Jag har även förstått hur mycket bättre jag trivs med att jobba kontorstiden än att jobba kvällar och helger. Just nu känns det helt absurt att jag typ har jobbat alla de timmarna som faktiskt är de ända som jag kan umgås med mina nära och kära! Jag är givetvis tacksam för det eftersom det är anledningen till att jag kunde få ihop pengar för min resa, men i framtiden kommer det helt klart bli ändring på det.
Jag har även fått uppleva sån obeskrivlig generositet, öppenhet, gästvänlighet och godhet här vilket är något jag kommer försöka ha mer utav i mitt egna beteende i framtiden. 
Sist men inte minst har jag insett hur den oordning och mañana mañana stämningen som finns här, som jag HATADE och hade jättesvårt att vänja mig vid i början, har varit det som har legat till grund för allt annat jag nämnt och som gjort mig till en mer avspänd och gladare tjej. Man behöver liksom inte stressa fram i livet, jag vet fortfarande inte hur mitt liv kommer se ut om 10 år, men det stör mig inte lika mycket som det gjorde för några månader sen. Tvärtom, tycker jag det känns spännande att livet är fullt av möjligheter och att JAG faktiskt kan göra precis vad jag vill med min framtid! =)

Några (enligt mig) kloka ord såhär på förmiddagen. Nu ska jag fortsätta skriva texter till 15fiestas!

Enjoy;)

H