Så. Nu äntligen sätter jag mig ner för att skriva det avslutande inlägget på supersueca.blogg.se!

Det är med glädje och med sorg som jag gör detta och anledningen till att det har dragit ut på tiden, att jag inte satt mig ner och skrivit detta tidigare, är för att just det här inlägget betyder så oerhört mycket för mig och jag vill verkligen att det ska kännas rätt! Nu är det dessutom cirka 1 månad och 6 dagar sedan jag lämnade mitt underbara andra hem i Chile och jag känner att reflektionerna har satt sig och jag börjar bli kapabel att se min resa ur ett nytt perspektiv som jag tror kan göra detta inlägg än mer givande, både för mig och för er!

Jag ska försöka att inte bli allt för långdragen... ;)

Hur har du haft det?! Hur var Chile? Var det som du hade tänkt dig? Vad kommer du sakna mest? Vad gillade du bäst?! Är du spansktalande nu? Hur kändes det att vara utlänning där?!

Dessa frågor har haglat över mig sen jag satte min fot på arlanda den 28 juli 2011, och som ni kanske förstår är det inte lätt att svara med EN mening. Tvärtom skulle jag nog kunna skriva en bok som svar på varje fråga! Haha :) Men jag tänkte att jag kan ju svara på frågorna här, en åt gången, så blir det både lite strukturerat och förhoppningsvis intressanta och innehållsrika svar :)

Hur har du haft det i Chile?
Jag har haft det HELT UNDERBART!! Jag hade aldrig kunnat drömma om att min resa skulle bli så fantastisk! Jag har lärt mig så mycket mer än jag hade tänkt mig, utvecklats mycket mer, gjort så mycket mer, sätt, upplevt, tänkt, skrattat och gråtit så mycket mer än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Detta är till 90% tack vare de underbara människorna som öppnade sina armar och tog emot mig som en dotter, en syster, ett barnbarn, en kusin och som en äkta vän utan att ens tveka. Jag har aldrig varit med om en sån generositet, givmildhet och GODHET tidigare och det är nog det som har påverkat mig och och "rört" mig mest med hela resan. De resterande 10% är tack vare den latinamerikanska kulturen som passar mig som handen i handsken! Jag älskar latinos, maten, sätten, mentaliteten, tänket! Det är en enormt VARM kultur och jag blev oerhört väl mottagen vart jag än gick! :)

Hur var Chile jämfört med Sverige?
Chile och Sverige är typ som... en gurka och en påse chips? En mus och en elefant? Varandras absoluta motsatser! Givetvis finns det likheter, jag menar när man knallar genom Santiago så är det inte SÅ stor skillnad jämfört med Stockholm. Höga byggnader med kontor, restaurangerna är fulla under lunchtimmen, bussar, tunnelbana, folk i kostymer, poliser, gatuarbetare. Det som skiljer är hur länderna och dess system är uppbygga, vad man har för lagar och förordningar, perspektiven på saker och ting, hur man tar sig an saker och ting och något jag verkligen vill lyfta fram: vad man har för rättigheter! En sak ska jag tala om för er, och det är att vi i Sverige, vi har det SÅ JÄVLA BRA så det är fan skamligt! Och samtidigt som känslan av att vara stolt över sin nationalitet var något jag upplevde så mycket mer än tidigare, så måste jag erkänna att en liten del av mig började skämmas över att vara svensk och den skammen är något som lever kvar inom mig än. Vi gnäller så otroligt mycket så det är inte sant! Helt ärligt, jag har aldrig varit med om människor som gnäller så lite som chilenare! De har det så mycket sämre i många lägen väljer att vara optimistiska och positiva och TACKSAMMA över vad de har! Visste ni till exempel att minimumlönen i Chile ligger på ca 2500 kronor i månaden?! Det är ungefär vad jag tjänar en söndag på ICA! Och JA, jag vet att vi betalar mycket i skatt och att det är dyrare att leva här,, men 2500 kronor..? Dessutom arbetar de många fler timmar, har inga bidrag och de kan egentligen när som helst få sparken eller bli av med arbetet på annat sätt.
Så, jo. Visst är jag glad över att vara svensk och leva i det svenska systemet, eller rättare sagt jag är tacksam och känner mig blessed över att vara svensk, men jag känner något så otroligt för chilenarna och deras tapperhet. Chile är ett land byggt på kärlek.

Var Chile som du hade tänkt dig?
Hm. Jo det var det faktiskt! Jag blev förstås förvånad över många saker,, som typ att de tycker det är jätteäckligt med tandpetare, att det alltid finns gubbar som tankar bilen åt en och hjälper en att parkera, att man har sockrade popcorn istället för saltade, att det inte är numrerade säten i biosalongen och att det är OERHÖRT VIKTIGT att killen går på rätt sida om sin tjej (dvs på den sidan där det finns en trafikerad väg) på gatan. Men, i mångt och mycket var det som jag förväntade mig,, eller rättare sagt som jag hoppades! ;) Harmoniskt och avslappnat, mañana mañana for life liksom! ;) Men samtidigt ska jag påpeka att jag verkligen försökte att ha så lite förväntningar som möjligt. Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig så jag försökte åka dit med ett så öppet sinne som möjligt och bara låta mig omfamnas av den latinamerikanska kulturen. Och så underbart det var...

Vad kommer du att sakna mest?
Utan tvekan min famlj där ♥ Otroliga människor som har inspirerat mig och biragit till mitt livs bästa 6 månader. Det finns inte ord för att beskriva hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag saknar dom. Det var mpnga tårar på flygplatsen kan jag säga...
Jag vr inte särskilt orolig när jag åkte till Chile, jag var ganska säker på att jag skulle bli väl omhändertagen, men jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle träffa sånna fantastiska människor som gjorde så enormt intryck på mig. Ni har förändrat mig för livet! Tack! ♥
Något annat jag kommer sakna...? Hmmm... Åter igen mañana mañana!! Jag var en grymt självupptagen, gnällig, stressad människa när jag åkte till Chile. Kom hem avslappnad, med ett helt nytt tänkt och en helt ny livsfilosofi som inte existerar här i Sverige! Jag ska göra allt för att behålla den och INFÖRA den mer och mer, men jag kommer sakna att leva i en kultur som andas den filosofin.
Sen kommer jag sakna goda avokados, khaki, pepino, empanadas (!!!!), pastel de choclo och en massa andra grejer också ;)

Finns det något du inte kommer att sakna?
Ja. Synen av magra, loppiga, skadade gatuhundar är en av dom...:( Även hemlösa människor som finns i mycket större utsträckning där än i Sverige, det går liksom inte att jämföra. Hierarkier och klasskillnader är något som präglar Chile i stort och det märks verkligen. Man föds liksom in i sin egna framtid på något sätt, det är både orättvist och hemskt. Jag hoppas och TROR att det kommer ändras en dag, men Chile har långt kvar dit.
En annan sak jag inte kommer sakna är att man ibland måste gå igenom 3 (!) kassor innan man kan köpa en vara i en butik (JA, det är inget skämt!), kommer heller inte sakna att stå och vänta 1 timme på bussen utan att ha den minsta aning om när den kommer, kommer inte sakna att vänta 40 min på någon man stämt träff med, haha. Det finns liksom en del smågrejer som man blir smått irriterad på där, eftersom det verkar så jävla ologiskt och oeffektivt, men det är samtidigt lite charmigt ;)

Är du helt spansktalande nu?
Den där frågan är svår för egentligen är det väldigt svårt att göra den bedömningen själv, det ska snarare göras av en chilenare! Haha :) Nej men såhär kan man säga, om man ger mig ett spanskaprov så kommer jag ha en hel del fel på grammatiken, men sätter ni mig vid ett middagsbord fullt med chilenare så trivs jag som fisken i vattnet, hänger med i konversationerna och snackar på obehindrat. Jag kan ju tillägga att min spanska numera är "chilensk", inga fina formella ord här inte utan numera pratar jag det chilenska "talspråket" som är fullt av slangord och "modismos", men det är sjukt kul och det är ju faktiskt så man lättast konverserar! Jag har lärt mig grymt mycket spanska men det har inte varit helt lätt! Jag har gjort många misstag och har ofta blivit frustrerad över att inte ha kunnat förklara något helt fullt ut! Ni vet när man sitter och diskuterar något så vill man ju verkligen få fram sina åsikter och argument,, och det var ibland en riktig utmaning på spanska..!

Hur kändes det att vara "utlänning" där?
Jag måste säga att det är en värdefull erfarenhet att få komma till ett land och verkligen känna sig som en utlänning och invandrare! Som mest påtagligt blev det den dagen jag var tvungen att gå till konsulatet och ansöka om ett förlängt turistvisum. Två dagar till i landet och jag hade varit klassad som en illegal invandrare! Det är ju sånt man läser i tidningen liksom?! Nej, men det var i alla fall en helt ny erarenhet för mig och det fick mig verkligen att fundera mer över hur det är för alla så kallade ivandrare vi har i Sverige. Det kan inte vara lätt för dom att känna samhörighet och komma in i kulturen, och det hjälper inte med alla fördommar och förutfattade meningar som vi svenskar har om dom...

Och så några avslutande ord...
Jag minns en kväll, när jag hade varit ungefär 4 månader i Chile, då jag grät mig till sömns. Jag längtade så oerhört mycket hem till min familj, det kändes som att jag hade varit där jättelänge och var helt färdig med Chile och ändå var det evigheter kvar! När det var ungefär en vecka innan hemfärd var jag livrädd. Livrädd för att åka hem och tappa och glömma allt det jag lärt mig. På samma sätt som jag hade varit rädd för att åka dit, var jag nu rädd för att åka hem. Min resa har påverkat mitt jag, mitt liv och framförallt min framtid. Hade det inte varit för den där kvällen vid middagsbordet i Chile då jag Julio och Marcela satt och pratade om universitetsutbildningar, likheter skillnader, Chile vs Sverige, och Julios fråga om "Jamen,, varför pluggar inte du till advokat då?", så hade jag idag aldrig pluggat på juristlinjen på Stockholms Universitet.
Chile är inte ett land jag har varit i, det är en del av mig. Under tiden jag var där förändrades jag, mitt sätt att vara, tänka och mitt perspektiv något enormt. Jag blev en ny människa, Chile är numera en del av min identitet.

Jag åkte på den här resan själv men jag har varit långt ifrån ensam.
Ett stort tack till min mamma och pappa som alltid har funnits där oavsett tid på dygnet och som har gjort allt de kunnat för att de till att deras galna dotter har det bra på andra sidan jordklotet, tack till min storasyster som alltid kommit med uppmuntrande ord och som gjort ett ovärderligt arbete med Olympus under tiden jag var borta, tack till far- och morföraldrar som skickat peppande hälsningar och visat stort intresse och stöd för alla mina påhitt genom livet, tack till moster och kusiner för alla era fina ord, tack till Yuyo och Carola med familj för allt ert stöd och hjälp med planering samt alla kontakter, tack till alla mina kompisar som stöttat mig och hört av sig medan jag varit borta, tack till Antonio Paras för att du erbjöd mig din hjälp att förverkliga mina drömmar den där dagen då vi plötsligt träffades på ICA, Y muchas gracias a Marcela, Julio, Silvia, Joaquín, Luís y tus hijos, Los tata, Claudia + su papá, Mariana, Titi, Pipe, Vale, Javi, Andrés, Marcelo, Maria, Nico, Estéban, Lalo, Eduardo y todos los demás en Chile, todas las personas que conocí allá, la verdad es que no hay palabras para describir mi gratitud y lo que siento para ustedes! Son personas muy simpáticos y amororsos. Les amo! ♥



Enjoy;)

H